Chicago.

Det är lite töntigt kanske...

Men sedan jag hörde "Chicago" av Kate Voegel för typ tio år sedan så har jag alltid tänkt att det skulle vara festligt att lyssna på strofen "7 o'clock to Chicago" och vara på väg dit. Förra torsdagen fick jag prova just det! Eller ja, vi åkte vid halv tre från skolan ner till busstationen och tog Greyhound-bussen mot Chicago som gick 3.20 från London. Som ni vet så har jag velat hitta på något under påskhelgen och hade ett par veckor "ledigt" innan mina finals, så efter lite planering och tjat så lyckades jag få med mig Olivia, Judy och Sencer. 

Eftersom vi åkte så tidigt så fick vi en hel dag i Chicago och var framme innan lunch. Att åka mellan USA och Kanada är lite bökigt, eftersom man måste gå igenom passkontroller och byta bussar och grejer, men på det stora hela så funkade det bra. Efter att vi lämnat våra grejer på hotellet (som låg på gångavstånd från Greyhound-stationen, win) så gick vi för att hitta något att äta. Därefter gick vi till Willis Tower, som är USAs näst högsta byggnad, efter det nybyggda Freedom Tower i New York. I tornet finns små glaskuber som sticker ut från toppen, som man kan stå i och kika ner. Hisnande och inte helt angenämt faktiskt. 

Därefter gick vi till The Navy Pier och kikade runt. Vi käkade middag på The Bubba Gump Restaurant och eftersom det varit en lång dag gick vi tillbaka till hotellet och sov rätt så tidigt. På fredagen gick vi till Millenium Park först och fotade massa kring den berömda bönan Golden Gate. Trots att det var lite kallt så var vädret himla fint så att spendera förmiddagen med att gå runt och kika på stan var inte dumt alls. Vi gick förbi The Crown Fountain och andra landmärken i parken. Efter lunch tog vi en buss upp till The Lincoln Zoo, eftersom det var Judys önskan att gå dit. Djur är ju inte riktigt min grej som ni vet, men dagen var som sagt riktigt fin så det gjorde mig inget att lunka runt där. På kvällen käkade vi en Chicago-klassiker: deep dish pizza. Det är en hög pizza med massor av fyllning och var faktiskt himla gott. Inte som en Emilia utan köttfärs från Venezia, men klart godkänd.

På lördagen packade vi ihop och checkade ut. Olivia och Sencer gick i förväg och kollade in stadens konstmuseum, medan Judy och jag tog det lugnt med lite brunch i solen. Därefter gick de andra till planitariumet och jag och Judy gick en extra sväng runt strandpromenaden. Eftermiddagens spenderades på The Field Museum och efter middagen så gick vi till busstationen. Olivia och Sencer hade biljetter till midnattsbussen, men jag och Judy fick vänta till 6.20 på morgonen. Tiden gick ganska fort som tur var och hemresan spenderade vi mest sovande. Runt sju var jag äntligen hemma och hade köpt med mig sushi på hemvägen. 

Trots lite gnabb och töntigt tjafs mellan mina tre reskompisar (de bor ihop och hade precis bråkat innan vi åkte) så var det skitkul att komma iväg. Innan och efter resan så har vardagen mest bestått av ångest inför finalsen och plugg. I veckan har vi varit på sushibuffé, haft avskedskalas igår och i måndags så käkade jag och Saskia lyxmiddag för att fira att vi gjort en av de klurigaste finalsen på måndagseftermiddagen. Många hejdå:n som ska sägas, planering inför Ericas och min resa och så fix inför min hemresa. 

Om sex timmar så är Erica här och trots att jag har massor med saker som måste vara klara innan onsdagmorgon, så ska det bli så himla mysigt att ha henne här. Nästa gång ni kikar in här så finns kanske ett inlägg från New York, eller så är jag redan hemma i Sverige. Tänka sig va! 

Teach me tonight.

Hörrni, här kommer ett par tutorials på hur man är canadien. Youtube kan lära en det mesta.

Samtliga har visats i min historiakurs, den första kan jag inte sluta nynna på. 









Ta det såklart med en nypa salt. Även om det mesta är sant. Typ. Hehe.

Last mile home.

I tisdags hade jag mina sista föreläsningar under min utbildning. 

Jepp, du läste rätt. Från och med igår så är alla föreläsningar slut och tanken är att vi ska börja plugga till våra finals (sluttentor). Vissa började redan igår med att ha dem och några av mina kompisar har till och med tentor på helgerna, så sent som till tio på kvällen. Jag har haft tur och har samtliga tentor på vardagar och har mina första den 21 april. Ganska sent med andra ord. Har tyvärr mina sista två när Erica är här, men hon får väl roa sig med att rota igenom mina grejer under tiden som jag gör dem. 

I söndags bokade jag, Olivia, Judy och Sencer hotell och buss till Chicago. Vi har alla, som tur är, ledigt från tentor under påskhelgen. Jag har tjatat lite och är mycket nöjd med att få med mig tre av 12 möjliga. Vi åker natten till torsdag och kommer hem på söndag eftermiddag. Det ska bli nice att göra något mer ihop och helt ärligt så är det en extra sporre att börja plugga i tid. Konstigt att det skulle ta mig typ 17 år att fatta att man inte behöver ha dåligt samvete utan att om man börjar plugga i god tid så kan man sova gott om natten, haha! 

Imorgon håller skolan i en avskedsmiddag. Den 11e april har varit väldigt långt borta, men är plötsligt här. Det blir nog trevligt, men inte så mycket party kanske. Därför ska vi ha en riktig utekväll på lördag och det verkar som att det är många som hakar på. Eftersom vi alla läser olika saker så har alla haft olika mycket att göra det senaste. Det är alltid svårt att samla alla samtidigt, så det ska bli mysigt att hänga ihop i helgen ordentligt. Det är ju vår sista "vanliga" helg. 

Sedan sist har jag lämnat in mina sista uppsatser (vissa gick det förvånansvärt bra på faktiskt) och börjat göra flashcards. Jag försöker vara utanför dörren innan nio, om jag inte har ett skype-samtal, och sitter och pluggar i en ny byggnad varje dag. Snart har jag kommit runt, så får jag väl ta nya våningar på favoritställena antar jag. Det funkar bra och det är ganska skönt att komma hemifrån för att sedan känna sig klar när man väl kommer hem. Sedan är det alltid festligt att kika på kanadensarna som har shorts även om det bara är sju plus ute. Britterna gjorde intryck på dem rejält!

Som vanligt så vill jag skriva om massa småsaker, men det går liksom inte riktigt. Som den fantastiskt roliga kvällen som jag, Antoine, Sencer, Siobhan och Olivia spenderade i min hall. Eller om hur mysigt vi hade det i lördags när vi beställde kinamat och drack rödvin här hemma.

Happy siblings day förresten till världens två bästa människor, Erica & Johanna! Saknar er skitungar, snart kan vi gosa allihop igen!

Time of our lives.

Jag önskar att jag kunna spara allt här.

Alla skratta, high five:sen i korridorerna, de konstiga skämten, fnissen över konstiga översättningar av nationella sägningar och hängen i ett residence-kök. De många polletterna som fallit ned, de djupa samtalen över otaliga koppar kaffe, fördomarna som slagits hål på, kunskaperna om kulturer och traditioner från hela planeten. Allt nytt jag lärt mig om mig själv, det jag har påmints om och alla fantastiska människor som jag har träffat här.

Trots Snapchat, smartphones och annat finurligt så går det ju inte. Jag orkar och hinner inte heller skriva ner allt. Det är inte heller samma sak. Det är synd, för det är väldigt kul att ha det här sedan, att titta tillbaka på. Det hjälper en att komma ihåg hur det kändes. 

Jag försöker njuta av mina sista 34 dagar här. Vara här. Det är lite halvsvårt eftersom jag måste börja fundera på hösten och resten av livet. När jag tänker tillbaka till på mina fyra månader här hittills, så är det svindlande vad fort tiden har gått.

Det är så coolt att jag åkte över halva jorden och träffa personen som är som en asiatisk version av mig själv, Olivia. Eller en fransyska som dansar helt sjukt och som om är som en lite lugnare variant av (sk)Ida Wall(a). Eller att jag träffade Rashad som är gay, galen i Lady Gaga och hatar när jag kramar honom. 

Här Beccis är till ditt (mitt?) framtida jag, några av de mest betydande upplevelserna från de senaste veckorna att minnas: 

• St Patrick's day: Knasig dans med Des, Antoine och Rashad. Grön öl. Allt var förresten grönt. En mycket bra dag.
• Vi firades Maries födelsedag över en hel helg. Middag och lasertag på fredagen, knytis och hemmafest på lördagen. Många gick ut men jag, Saskia, Sencer, Ponchie och Judy stannade kvar hemma och snackade. En av de bästa kvällarna i Kanada hittills. 
• Utflykten till sugar busch:en och vingården med Ponchi, Olivia och de andra. Åt min första pannkaka på säkert 10 år, det är fortfarande skitäckligt, och fick se hur man gör lönnsirap. Väldigt kanadensiskt. 
• Uppsatshets. 
• Massa skypesamtal. Peppande kommentarer från gamla och nya vänner. 
• Fick äntligen se Divergent, fick sällskap av Sencer, och fick testa "the IMAX experience". Inget särskilt. Mer bio igår med Olivia och Marie, men på skolan. Billigt och bra.
• Kanadagässen som bor på campus väcker mig titt som tätt. Ja, det bor fett mycket djur på campus. Rådjur, harar och tvättbjörnar till exempel. 
• Samtliga bokningar för Ericas och min resa är gjorda och klara. Om 30 futtiga dagar kommer hon!
• Brunch hemma hos Young House-gänget.
• Öldrickande i Antoines suite. Fniss åt alla märkliga saker hans rumskompisar säger och gör.
• Irritation över det ständiga diskberget och att mina roomies envisas med att laga mat vid två på natten och de väcker mig.
• Hemlängtan till Vadstena, sommaren, Örebro, min lägenhet, mina grejer, KitchenAiden och vatten. 
• Våren har haft ett par återfall och då snackar vi inte lite grått regn utan riktiga snöstormar. Förhoppningsvis måste inte Erica ta med vinterjackan, men som det ser ut nu så är det inte helt otroligt... 

Nu ska jag åka ner till stan och låna den sista boken jag ska läsa ut. Sedan väntar middag med roomisarna, imorgon bowling och sushi och sedan ska det produceras en sista sketen uppsats! Häj!

Streetlight.

I onsdag hade jag kommit halvvägs här, 61 dagar sedan jag åkte och 61 dagar kvar.

Om en månad så är alla kurser avslutade och slutspurten mot tentorna börjar. Mycket märkligt. Vägen dit känns lång, men konstigt nog så har jag ju redan hunnit boka av ett par inlämningstider och två midterms redan.  Detta är crunch time week deluxe dock, efter torsdag har jag bara två uppgifter kvar.

Har jag berättat vad jag läser engetligen? Tror inte det. Har själv precis greppat det också, haha! För att jag ska komma upp i vad som är likvärdigt med 30 högskolepoäng så måste jag alltså läsa fem kurser här. Helst hade kag gjort mer psykologi, men eftersom jag och Soffan redan gjort vår C-uppsats så har jag tagit allt på grundnivå. Läste Statskunskap A hemma, så fortsatte lite på det spåret här.

I "Problems into to knowing tje world" studeras utveckling (development) ut ett människorättsperspektiv. Vad är mänskliga rättigheter? Hur går utvecklingen framåt i världen i relation till dess befolkning? Min föreläsare utgår från imperialismen och mycket fokus har lagts på slaveri. Denna kurs är nog den svåraste, den är mest abstrakt. Föreläsningarna är också rätt luddiga...

"Introduction to development" är nog den mest teoretiska kursen som kag tar. Utveckling förklaras genom massa olika teorier och begrepp. Det här är min favoritkurs, trots att det alltid är kämpigt att gå till föreläsningarna kl 18-21 på kvällarna, efter både morgon- och eftermiddagarsföreläsningar innan. Kursen bygger på diskussioner oxh det är alltid väldigt lärorikt när alla kommer kommer igång och snackar. Världens bästa föreläsare också!

"Introduction to Global Development" är en kurs som tar upp världens utveckling ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv. Vi jämför I- och U-länder, pratar fattigdom och fokus ligger på att få kunskap om de underliggande strukturer som gör att världens länder inte har samma förutsättningar. Denna kurs ges av en finska som är rätt känd inom disciplinen. Hon har också bott i Lund och envisas med att försöka prata svenska med mig. Hon svarar också på mail på svenska. Hon är duktig, absolut, men mest tycker jag att det förvirrar när jag ställer frågor, haha!

Engelskakursen som jag tar var obligatorisk för att jag skulle få åka, från ÖRU:s håll. Den heter "The storyteller's art: The City" och handlar om hur noveller och böcker är utvecklade för att fånga läsaren. Temat är städer, så alla böcker vi läser har på ett eller annat vis med staden som en viktig komponent. Också en intressant kurs, i teorin. Gruppen som tar den är väldigt tyst och vår föreläsare, som också är 'dean' (dekan), försöker alltid skämta men får aldrig någon respons. Det brukar ofta bli tyst på lektionerna när han ställer frågor och alla vrider sig i stolarna... Märklig kurs. Jag och Marie brukar sitta och skriva meddelanden till varandra när det blir för tråkigt, tur att hon är där med mig. 

Jag läser ju också en historiakurs, "In search of Canada: Postwar to present" handlar om Kanadas utveckling efter andra världskriget. Eller egentligen sedan 1900-talets början. Den här kursen har visat sig himla smart att ta, eftersom jag får lära mig lite om landet "gratis". Det är svårt att undvika att lära sig saker om man har tentor i ett ämne och att faktiskt kunna lite om Kanada är trevligt. Även i denna kurs har jag en finsk professor. Denne pratar inte svenska men belyser den kanadensiska historien på ett intressant vis. 

Om vecka och en dag är jag klar med alla jädra uppsatser och har bara en bokrecension och jämförande text i engelskan kvar att skriva. Som ni vet så måste man tydligen plugga här, så jag ska fortsätta med det! Hej hopp!

Karma chameleon.

Förra veckan var jag ledig och hann kom in i en skön lunk.

I måndagsmorse så fick den tyvärr ett absurt slut när klockan ringde halv åtta och jag var tvungen att masa mig upp till föreläsningen. Trots att jag bara hade de två helgerna mellan veckodagarna vi var lediga hemma, så hann jag bli van vid att ha sovmorgon, slöjobba på lite skolgrejer och kolla på film. Under själva lovveckan var det däremot inte speciellt lugnt, jag var ju bortrest.

På tisdagsmorgonen, kvart i sex, pulsade jag genom de 20 cm nysnö till matsalen och de andra. Bussen skulle rulla sex prick, men kom lite sent. "Mer tid för frisk luft!" sa vår deppiga chaperon (barnvakt med andra ord). Vi blängde friskt på henne då allihop eftersom det var sjutton minus ut och fortfarande snöade. En stund efter sex kom vi iallafall iväg och åkte mot Toronto där vi plockade upp vår guide för veckan. Lite mer bussåkande följde och vi åt lunch i Ottawa. Vi fick ett par timmars fritid och jag och Rashad utforskade midtown, medan Olivia mötte upp med hennes kusin. 

Efter lite spring runt stan åkte vi vidare mot Montreal och blev avsläppta på hotellet. Vi var alla rätt så trötta så efter en stunds vila på rummen så gick jag, Olivia, Judy och Jill till första bästa restaurang för att käka middag. Jag fick testa min franska på riktigt och blev mäkta imponerad över mig själv för att jag faktiskt lyckades beställa allt på franska. 

På onsdagsmorgonen åkte vi till ner till centrala Montreal och fick gå runt själva. Vi strosade mest runt den största shoppinggatan som inte var långt ifrån där bussen stod. Vi testade poutine till lunch, vilket är en av få rätter som tros komma härifrån. Det är pommes frites med skysås (gravy) och smält ost. Jag tyckte det var sådär, men man ska väl testa antar jag. Under eftermiddagen åkte vi mest buss igen och kom så småningom till Quebec City. Vi blev återigen avsläppta på hotellet och åkte in till stan för att käka middag.

Under torsdagen hade jag, Olivia och Rashad hoppats på skidåkning utanför Quebec City. Men det var himla dyrt och de andra har inte åkt så mycket att det kändes värt för dem. Helt förståeligt, men jag måste erkänna att jag var rätt besviken när vi kom fram till det. Torsdagen blev riktigt bra ändå! Först blev vi guidade i Quebec City, fick vandra runt själva och jag tror att vi lyckades gå in i varenda souvenir-shop. Inte mitt val direkt kanske, eftersom jag hatar sånt men de andra ville leta grejer och jag hade en stor cappucino i handen så det gick bra. 

På eftermiddagen blev vi forslade till ishotellet, strax utanför Quebec City. Det är tydligen det andra i världen och har hämtat inspiration från det enda andra exemplaret som finns. Gissa var? Vi gick runt och tittade i de olika temarummen, tog massa bilder och rätt vad det var så skriker Rashad "ABBA SUCKS!" och kastar en snöboll i huvudet på mig. Givetvis svarade jag med samma mynt och snöbollskriget var ett faktum. Efter nån timma där åkte vi tillbaka till hotellet, för att ytterligare en timma senare få skjuts ner till stan för middag. Alla åt på samma ställe, drack sangria och hade trevligt. Vi avslutade kvällen med dans och drinkar på en klubb i stan och var hemma runt tre. 

Fredagen spenderades till största delen i bussen eftersom det var vår sista dag och vägen tillbaka till London var lång. Vi hann med ett par timmars stopp i Montreal igen, så vi käkade lunch där. Det var en jättebra resa och de tog med oss till så många ställen, som jag nog inte hunnit med om jag åkt själv. Dock är det alltid något av en prövning att åka med så många andra. Det var alltid någon som var sen, någon som skrek högt så fort det skulle visas film. Jag hade tur och fick två säten för mig själv och kunde läsa ut två böcker. Montreal och Quebec City är de två finaste platserna jag har varit här på. Montreal är nog den roligaste staden att leva i, men Quebec är väldigt fint och det påminner lite om Europa eftersom de ha byggnader som är över 100 år gamla.

Sedan dess har jag mest pluggat och varit förkyld. Har haft en redig en, med feber och lugnhosta som börjar släppa nu som tur är. I fredags fick vi låna en kompis kompis bil för att åka till "Sveriges andra ambassad"; IKEA. Jag, Siobhan, Maya och Aiko åkte strax efter nio och spenderade dagen med att sjunga i bilen, käka köttbullar och de andra försökte uttala namnen på IKEA. Det var soligt, jag fick köra bil och köpa kaviar. En mycket bra och välbehövlig dag.

På tisdag har jag minn första midterm (prov mitt i terminen) och sedan är det en himla massa inlämningar. Det här med att behöva plugga kontinuerligt har fortfarande inte riktigt gått in tror jag, jag blir fortfarande chockad när jag ser att jag har en ny grej två dagar efter att jag lämnat in något. Jag hinner väl komma in i det lagom tills jag slutar, haha!

Här kommer lite bilder från resan och IKEA!